:: Dag nummer 1 - Avresan

Soundtrack of the day: Moby - Hotel

Upp tidigt i ottan.. halv sju och ta en frukost. Fixa till det sista grejerna som skulle packas. "Hmm.. har man glömt nått? Nope.. allt e med.". På Arlanda strax före 11 och checkade in på SAS-gaten. Ovanligt lite folk kändes det vara. Snabbt gick det i alla fall. Tur man var tidigt så man fick sin efterlängtade gångplats. Aldrig mer mittenplats eller helst inte fönsterplats. Inte värt trängseln. Lekte typisk turist och raidade Taxfreebutikerna. Sist fanns inget av det som Gullan skrev upp på sin önskelista så lika bra att man köper den där CK-perfymen. Klappat och klart. Första souveniren köpt för 439 kronor. Därefter bidde det en limpa cigg till rökarna hemma.

Vid Gate 03A till Frankfurt satt man och plirade på folk. Man visste ju att ett antal pers skulle resa med från just Arlanda. Spaningen på medresenärerna satte inte undraprocentigt direkt. Några fick man ut ur mängden tysklandsresenärerna. En timme kvar till avgång och man är redan uttråkad.. sitter och snurrar min Nestea White Peach (produktplacering!!) Funderade på packningen. Man ska vara borta i en månad och lyckades ändå få med sig nästan hela tillåtna vikten: 19.2 kg vägde väskan. Men ändå, har ju inget med mig!!! Tur man tog den största man hade. Vilket senare på resan skulle visa sig få konsekvenser.

16:50 På planet kom jag på att jag glömt mina extra foton man behövde för att få visumet till Nordkorea. Satt nämnligen och tjuvlyssnade på folk på planet och det var en av de jag prickade in som medresenär. Trots all planering hade man missat nått!! Men en halvtimmes sökande (efter att ha funderat i en halvtimme på olika svepskäl på varför just JAG saknade mina bilder) på Frankfurt flygplats ledde mig till en fotoautomat. 5 euro kostade 4 bilder och får anses vara ok. Är man glömsk så är man. Tyvärr. Sen en snabb raid in i Taxfree-butiken och handla på sig. Man hade fått med sig en shoppinglista. Förra gången till Thailand sket det sig och det bidde inte något bra resultat. Så nu köpte jag på mig hälften av listans prylar. Visst skulle man få släpa det i en månad men man var i alla fall safe. Trodde jag!

Efter ett par timmars väntande på Frankfurts internationella flygplats, som är hur gigantisk som helst, klev vi på en Jumbojet för vidare färd mot Beijing. Huvustaden i Kina. Det enda som gällde nu var att försöka klämma in ett par timmars sömn. Man är ju så seg när man flyger österut. Men icke då... bara att vänta in morgondagen och landningen på morgonen...

Nästa dag